Filmosont

Borgargatan 8 nb
117 34 Stockholm


Ulrika Nygren Widmark
Mobil: 070-6425154
ulrikawidmark@hotmail.com

Katarina Johansson
Mobil: 070 - 779 69 38
katarina@filmosont.se





Artiklar i urval

Farlig lek – om barn och kemikalier
Kemikalier i förskolan
Artikelserie i tre delar för Minplanet.se om kemikalier i kosmetika
Solkräm
Vitryssland - Janina
Autoholic
Jätteräkor
Ängsbacka
Kuba


Musikvideor

Vulture Cavalry "Blackwing"  
Polki "Förändringar"  

Företagsfilm

2001 - ett Irlandsäventyr  
SPCS flytt 2001  

Solkräm

  

Så farlig är solkrämen!

Solen står högt på himlen och solkrämernas tid är här. Men sällan är innehållet så oförargligt som man kan tro. Vissa ämnen traskar rakt genom huden och in i kroppen medan andra lagras i fiskarna i badviken. Den miljövänliga soldyrkaren har det inte lätt.

 
     

Såklart är det klokt att skydda sig mot solens strålar. Drygt 40 000 personer drabbas varje år av hudcancer i Sverige. Mindre dramatiska men ändå irriterande är också de rynkor och det åldrande av huden som solen bidrar med. Flaskorna med solkräm ses ofta som räddningen och de doftar både sommar och semester.
Men hur bra krämerna skyddar mot hudcancer vet man fortfarande inte. I Sverige handlar vi solkrämer för över 300 miljoner kronor varje år. Även om vi är flitiga på att smörja oss så fortsätter fallen med hudcancer att öka. Den farligaste varianten, malignt melanom, ökar med fyra procent varje år vilket gör den till den cancerform som ökar mest. Möjligtvis har vi en övertro till krämernas förmåga att skydda oss och därför är vi ute i solen alldeles, alldeles för länge.

 
av Katarina Johansson
 
Vill du läsa resten av artikeln?
Klicka här för att ladda hem artikel som PDF

Vitryssland - Janina   

Janina Beloziorova är vitryss men blågul ända in i själen. Hennes största önskan är att någon gång få resa till det fjärran landet på andra sidan Östersjön.
– Mamma borde ha rest till Sverige när hon var gravid med mig så jag hade fötts där istället, säger en alltid leende sextonårig Janina.

 
   

När Carola svepte in över scenen i guldgult och blått sjungandes Invincible i melodifestivalen för ett par år sedan så sjöng hon rakt in i då fjortonåriga Janina Beloziorovas hjärta. Det svenska originalet Evighet hittade hon snabbt via Internet på datorn hemma i lägenheten och sedan fortsatte sökandet efter mer svensk musik.
– Jag hittade bland annat Kent men förstod såklart ingenting. Men språket var så vackert med orden och melodin att jag ville lära mig, säger Janina på en nu nästan felfri svenska.

 
 
av Katarina Johansson
 
Vill du läsa resten av artikeln?
Klicka här för att ladda hem artikel som PDF

 Autoholic   

Hjälp för Autoholics

Bensinpriset ökar och vårt bilberoende värker i plånboken. Att bryta mönster och livsstil är svårt men hjälp finns att få för att komma på fötter. Bor man i England kan man vända sig till Anonyma Autoholics.

 

– Bensinpriserna kommer att fortsätta öka i framtiden. Människors livskvalité kommer att minska om de blir kvar i sitt bilberoende. Många spenderar redan nu mer pengar på transport än på mat, säger Randall Ghent som är Anonyma Autoholics grundare.

Beroende av bil kan man vara på olika sätt. En del bor så till att de måste åka bil för att jobba. Andra tar bilen av vana även där cykelvägar och kollektivtrafik finns.

 
Vill du läsa resten av artikeln?
Klicka här för att ladda hem artikel som PDF

Jag heter Sandra och jag är autoholic

Sandra Lydebring älskar sin bil. Toyotan är hon trogen trots att hon bor alldeles nära Stockholms tunnelbana. Men fortsätter bensinpriset gå upp kan hon behöva hjälp med att göra slut.

 
 

– Jag är en motortjej och jag är beroende av frihet. Hela motorgrejen är en del av min personlighet. Jag avskyr att vara fast någonstans och vara beroende av någon annan, då kan jag nästan få panik.

Sandra kör uppskattningsvis fem mil om dagen till vardags och lägger ungefär en fjärdedel av lönen på sin bil.Även om hon tidigare bara hade tio minuter till jobbet till fots tog hon ändå alltid bilen. Ibland blir sträckorna så korta att det tar längre tid att hitta parkeringsplats än att köra.

 
 
av Katarina Johansson
 
Vill du läsa resten av artikeln?
Klicka här för att ladda hem artikel som PDF

 Jätteräkor   

Att äta eller inte äta räka, det är frågan

Minskade fiskebestånd, salta brunnar och fattiga människor som blir ännu fattigare. Vad har en sushilunch i Sverige för konsekvenser för en tropisk fiskeby?

Nu ber miljörörelser och människorättsorganisationer i Sydostasien oss att vi ska skaffa kunskap och ta vårt ansvar.

 
 

När man flyger in över land för att landa på Jakartas flygplats i Indonesien ser man ett gigantiskt rutmönster längs med kusten. Små speglar bygger ett mosaikmönster av solglitter i landskapet. Spegelbitarna, som är räkdammar, är en vanlig syn i tropiska och subtropiska kustlandskap. Konsumtionen av jätteräkor i väst ökar ständigt och i Sverige äts de flesta på restaurang. På sushibiten eller i thaisoppan är tigerräkor, kungsräkor eller scampi en vanlig ingrediens. Räkodlingarna är beroende av den kustnära tropiska miljön där mangroveskogen växer. Skogarna skövlas vilket i förlängningen leder till att många människor inte längre kan försörja sig. Warsa är fiskare i den lilla byn Bandar Agune på södra Sumatra i Indonesien. För sex år sedan startades en stor räkodling bakom hans bambustuga och stora mängder mangrove skövlades.

– När mangroven växte här var havsvattnet klart och fint, nu är det grumligt och skitigt, berättar Warsa medan han knyter sig ett nytt fiskenät med flinka fingrar.

– Fiskfångsten har minskat mycket sedan mangroven höggs ner och jag har nu svårt att försörja min familj, fortsätter han medan hans lille son leker på det stampade jordgolvet.

Odlingen drabbades efter bara ett år av sjukdomar och har sedan dess legat öde. Stubbåkrar på lera syns nu så långt ögat når där det för några år sedan var frodig skog.

 
av Katarina Johansson
 
Vill du läsa resten av artikeln?
Klicka här för att ladda hem artikel som PDF

 Ängsbacka   

Solsemester för själen

Varje sommar träffas cirka tusen människor under en eller två veckor i en fest för själen. Deltagare och ledare kommer till Ängsbacka i Värmland från hela Sverige, Norden och världen. Till och med några från närliggande samhället Molkom har tagit sig ut på kursgården bakom ängderna.

 
 

Medveten närvaro

Himlen hänger gråtung över festivalen. Det är kallt och tälten på åkern kämpar för att stå emot skyfallen. Men vädret tynger inga leenden. Glada ansikten, många kramar och dansant musik värmer gott inifrån. Här stänger man av omvärlden för några dagar och fokuserar på närvaro och relationer till sig själv och andra.

Bland annat kan man prova på att yoga, måla och meditera. Här erbjuds en mångfald av föredrag, workshops, konserter och dans.

Det finns ingen religion bakom Ängsbacka och festivalen. Kåre Landfald som är en av ägarna till kursgården har gjort den till en mötesplats för människor som vill leva med öppna hjärtan. Ett ställe för ärliga och öppna möten, något som han tror att många människor längtar efter idag.

– Att komma hit startar processer hos folk, berättar Kåre. Människor tenderar gärna att trycka undan jobbiga saker. Men då gamla sorger och rädslor kommer till ytan för att sedan kunna transformeras utvecklas istället mera kraft och livsglädje.

– Här finns en lång erfarenhet av vilka verktyg som behövs för att öppna upp människors inre och det i en kärleksfullt accepterande atmosfär men mycket skratt, lek och god mat.

 
av Katarina Johansson
 
Vill du läsa resten av artikeln?
Klicka här för att ladda hem artikel som PDF

 Kuba   

På promenad med kubansk pensionär

Kuba är ett märkligt land. En krasslig diktatur med ett starkt varumärke. I år firar de 47-års jubileum av revolutionen och ännu blomstrar propagandan längs vägarna.

 

För turisten en dröm

– Den dag Fidel Castro inte längre sitter vid makten kommer allt förändras, säger Enrique. Det är omöjligt att säga om det blir till det sämre eller bättre, men annorlunda kommer det att bli. Enrique är en 67-årig pensionär på promenad i sin hemstad Havanna.

På Kuba finns allt en turist kan drömma om. Turkosa hav vid ödsliga stränder, hummer till lunch och en cigarr under palmen. Fashionabla hotell som doftar femtiotalslyx och filmstjärnor.

– Har man pengar så är Kuba ett paradis, berättar Enrique. Men här är väldigt svårt att tjäna något. Som verksam ingenjör hade han en månadslön på motsvarande 130 sek, som pensionär 90. Lönerna har varit de samma i landet länge och det spelar inte så stor roll om man arbetar som läkare eller gatsopare. På åttitalet var det en bra lön som man kunde leva på. Men på nittiotalet, när Sovjetunionen föll och hjälpen därifrån försvann, gick priserna upp, men inte lönerna. Idag går det inte att leva på sin lön på Kuba.

– Det är ett mysterium hur folk överlever, säger Enrique. Alla måste finna sin egen väg för att försörja sig på mer eller mindre lagliga vis. Vi klarar oss tack vare att vi har en son som flyttat till USA och han skickar pengar. Dessutom har vi ett sommarhus som vi ibland hyr ut illegalt.

Sen några år tillbaka har Fidel Castro tillåtit företagsamhet i liten skala och exempel på det ses i varenda gatukorsning. En tant som klär upp sig och med en cigarr i mungipan låter sig fotograferas av turisterna för en slant. En familj har glassförsäljning genom vardagsrumsfönstret och urmakeri vid ytterdörren. Men även olagliga försörjningssätt där inte intäkterna går till statskassan är vanliga. Någon kör svarttaxi o säljer falska cigarrer och andra sin kropp.

 
av Katarina Johansson
 
Vill du läsa hela artikeln. Klicka här för att ladda hem artikel som PDF
 Musikvideor

Vulture Cavalry "Blackwing"
Hårdrock från Karlshamn. Filmosont i sammarbete med Soundport 2002

Polki "Förändringar"
Hiphop på svenska. Katarina Johansson och Jonna Eriksson i samarbete med Virgin 1996.
Företagsfilm

2001 - ett Irlandsäventyr
En film om Scandinavian PC Systems konferensresa till
Irland 2001.

SPCS flytt 2001

En film om Scandinavian PC Systems flytt till nya lokaler 2001.